Brittas värld

I bland. Just nu längtar jag så jag nästan inte står ut! En sak om jag inte visste hur det var, om jag inte kunde se allt framför mig, smakerna, dofterna.

Men nu när jag vet hur det är att gå och köpa en tortas för 14-15 pesos, una pollo y queso, sätta tänderna i den, känna kycklingen och den smälta osten och droppa över limeblandningen. Eller beställa en på det där andra stället medans man väntar på att tvätten ska bli klar. Då fick man en blandning av koriander och kött istället för kycklingen, man satt där i typ en bardisk fast alldeles ute på gatan och trafiken pulserade förbi. Underbart var det!!!

Den där luften, klibbig, full med dofter av avgaser, sköljmedel, kött, hav, lime och ljuden, brummandet av alla mopeder, motorcyklar, bilar, gatuförsäljarna, musik som dunkade och vibrerade, vågorna som brusade.

L Ä N G T A R

Minns att jag längtade tillbaks innan jag ens lämnat det, Cozumel.

Söndagar var familjens dag då var de på stranden, badade, var nere på stora torget med all musik och andra festligheter. Olikt Sverige, olikt Hudik. Alla affärer som hade öppet långt in på nätterna, alla resturanger,uteställen, Viva Mexico, Senior Frogs, Hard Rock, Neptunus. Det där stället där dom hade sängar och hängmattor ute i en trädgård.

Sen var det naturligtvis även han med lockarna, han som rökte utanför vårt hus, han som hade den där banderan på huvudet, den med USA-flaggan, piercingarna, håret på hans bröst, dom vackra fingrana. Vackrast utan tvekan. Där fick jag utan tvekan användning för orden "sen" "senare" "sedan"

Trodde jag skulle hinna ta kort på honom, att det inte var någon stress, men efter den dagen blev inget sig likt, önskar nu i efterhand att jag tagit massvis med kort av honom.

Fortfarande än i dag, 9 år sedan så översköljs jag av en våg av längtan, minnen, smärta när jag doftar på en lime.

Vill. En dag.