Brittas värld

Det var en underbar tid trots allt, skulle aldrig vilja ha den ogjord

trots allt. 

Har aldrig stött på en sån passion tidigare, visst har kysst andra män i mitt liv och dom har varit helt ok, några bättre, några sämre. Men med han så var det något helt annat. Vet inte om det var sättet som han flätade in mina fingrar i hans, eller sättet han höll min haka eller hur hans sköljmedel satt kvar i hans kläder. När han andades ut så andades jag in så mycket av honom som jag kunde, jag ville verkligen i klä mig i hans andes dräkt.

Jag kunde ligga bredvid honom i timmar - dygn 

Det blev så tråkigt det som hände sen, har inte hämtat mig ännu

Fast kanske bäst ändå..men ångrar inget, det var värt allt..minns att jag tänkte då under de underbara timmarna att skulle jag dö i den stunden skulle jag vara fullständigt lycklig.

Världen finns ju redan, det är bara jag som fattas
som inte tagit plats
bland pyramider och vattenfall
men jag vill också vara med

Det är nog därför jag har ont i huvudet idag,
för jag vill så mycket hela tiden
att hjärnan blir överkokt

Då kan jag bara med
att sitta och gråta i min gamla soffa
beskådande

 

 

Funderade redan i morse på vad jag skulle skriva om idag och hade bestämt att det skulle handla om mina röda mockastövlar med noll uppbyggnad under min redan då begynnande plattfot, året var 1988 jag var 8 bast och bodde i Sandviken. Fattar inte att jag faktiskt fick dom där stövlarna för mamma var väldigt bestämd på att jag skulle ha rejäla skor för just min icke närvarande hålfot. Alla hade mockastövlar, svarta och blå. Men jag lyckades iaf få ett par röda som jag mycket stolt visade upp för städpersonalen och alla andra som passerade. Hade som sagt bestämt ämnet redan i morse, men ändrade mig under hemfärden.

Jag är väldigt seriös och väluppfostrad får jag väl säga och gör "konsekvensanalyser" innan något överilat sker, oftast. Men sen ibland skiter jag fullständigt i vad som sker, då blir jag Ms. BMT Larsson som jobbade i England under ett halvår som vårdbiträde. Som i slutet av perioden var så le att om någon sa typ" så där kan du ju inte göra!" då svarade jag "fire me then, I don't care!" 

Och idag när jag cyklade hem från jobbet så var det en karl i sin bil som först saktade in som om han skulle låta mig passera vid övergångsstället i rondellen. Men när jag i min tur saktade in då började han röra sig framåt och tutade högljutt och skrek inifrån bilen! Jag vände mig mot bilen och skrek i min tur och sen hötte jag med näven medans jag avlägsnade mig därifrån. Då sket jag i allt som hette "konsekvensananlyser" brydde mig inte ett jota!

Läste ett bra citat tidigare ikväll "Don't let anyone ever make you feel like you don't deserve what you want!"

Önskar på sätt och vis att jag var bonde eller ensam mamma,
chanserna verkar större då






att hitta kärlek.

 

 
Det satt ett helgon och svängde i en gunga, det var nära hon trillade men snaran runt hennes hals satt så pass hårt att det ingen fara var

Jag stod bredvid med mitt skadeglada leende i en liten burk som jag jonglerade med, som dom gör på cirkus

Då och då öppnades locket på burken och satan slickade mig om fingrarna, det kittlades alltid

Helgonet var blått, ytan liknade en statys

 
Jag kommer ihåg att vinden blåste,

blåste bort alla sura miner,

blåste bort mig som kravlade i leran