JAG

JAG ÄR VÄRD ATT VARA LYCKLIG!

INTE "MAN" UTAN JAG,

JAG - BRITTA LARSSON I EGEN HÖG PERSON FÖRTJÄNAR LYCKA!


Fast det är man ju!

Det skulle betyda så mycket, så oerhört mycket! Önskar såå att det blir så!!!
Är det typiskt svenskt eller typiskt typ att inte vilja säga något om var det är på riktigt, för att det på något vis känns som det ger otur? Kanske det här med att man ska inte tro att man är någon och om man säger vad man önskar, så är det ju på något vis att man tror man har chans till det och det får man inte tycka..? Fast det får man ju!
Man ska tro på sig själv, att man är värd att få det man önskar, att man är värd att önska något man faktiskt har en chans till, man är värd att vara lycklig! ¨

Men väntar nog ändå med att säga något..

Nog..

Nog önskar jag ändå att det låg någon där och typ väntade på mig, väntade på att jag skulle lägga mig bredvid honom, att han skulle känna min kalla kropp, men att den sedan skulle kännas behaglig. Nog önskar jag det ändå!

Bollar

Nu har faktiskt tagit ett rejält hopp tycker jag! Större än jag någonsin gjort, möjligtvis att jag för jätte jätte längesen när jag var för liten att fatta något gjort ett liknande hopp, men inget jag kommer ihåg.

Satt och prata med en tjej på jobbet idag om att jag aldrig brukar göra några direkta framstötar.
Som när jag var liten och skolan fått nya bollar el likn, alla ville ju ha dom där bollarna. Jag med, men jag väntade hellre tills alla andra tröttnat på dom, då kunde jag ta en i lugn och ro. Konstigt hur det kan bli, varför var jag/ är jag sån?
I alla fall sa jag till här tjejen på jobbet att jag aldrig brukar ta för mig och speciellt INTE med killar! "Och vad vinner man på det?" sa hon. Så sant och rätt! Mycket lite. Vad kan man Igentligen vinna på det? INGET. Måste väl svaret vara.
I bland med dom där bollarna, så hade dom tappats bort eller gått sönder och då var det ju alldeles försent för mig.
Om jag skulle få reda på senare i livet att en viss kille varit intresserad av mig, men beslutit sig för att vänta med att ge sig tillkänna, då hade jag nog tyckt att det varit en dum taktik, även om vi inte hade klickat.

Därför har jag nu hoppat, kan hända att jag kommer slå mig eller kanske inte:)

..utesluta tänkandet?

Tycker det är förvirrande med killar. Hur man ska förstå vad dom menar, ibland när man tror man har fattat har man bara dragit snabba slutsatser..
I bland försöker jag tänka mig som det var en film och vad man tänker som publik, funkar ibland. Även när det är en kille man träffat mer intimt så vet man ändå inte vad han menar om han nu menar något alls. Han kanske bara kastar i väg något på ren kompis nivå. Förstår att det kan vara svårt att läsa mig med, för nu har jag ju svarat på ren kompis nivå, fast jag igentligen vill ha något så mycket mer än "Ren kompis nivå"
Man kanske inte ska tänka så mycket, utan bara göra? Men har så svårt att utesluta tänkandet..eller att släppa kontrollen kanske..


..bara ibland..

Kan ju inte direkt förneka att jag känner mig rätt så ensam, ensam i att ständigt gå och lägga mig själv, ensam i att alltid se på tv ensam, ensam i soffan, ensam ätandes. I bland visserligen mer än annars, men saknar någon, längtar efter denna person, hoppas finna honom snart, hoppas att han också finner mig snarligen.
Just nu känns det tungt. Ett slöseri. Jag går omkring obrukad och bara längtar! Men sen så är det ju så att jag inte tar vem som helst heller bara för att jag är ensam och att jag längtar. Vill ha någon som passar, någon man kan prata med obehindrat, någon jag aldrig känner mig naken inför, någon som Inte dricker för mycket, men som ändå uppskattar goda viner och god mat. Någon som får mig att skratta, någon jag bara kan sitta tyst tillsammans med.

"Jag går omkring i mitt pompej, i bland ruiner "

Trappstäd

Åter igen - Trappstädet!!! Så lätt, tar ju högst 45 min att utföra, inge långt att gå. Men Alltid samma visa, det bär mig i mot så Fullständigt!
Förrut så var det bortersta huset som var det värsta, eftersom där bor en kvinna som alltid ska krångla med sin dörrmatta hit och dit, plus hennes granne som kan prata ihjäl en om man träffas. Så brukar alltid klara av det huset först. Men nu är det mitt hus som är det värsta i mina mått mätt. För nu under sommaren så har min granne sin dörr på vid gavel och sitter gärna ute på bron och har fri uppsikt.
Nyss när jag var ute såg jag att hans bil var borta, så jag skyndade mig att ta fram dammsugaren för att snabbt hinna innan han skulle komma tillbaka..men ack! Tillbaka!
Så nu sitter jag här och funderar på att göra det ikväll istället, för då lär han inte vara ute på bron iaf! Eller bara skita i det och göra det ändå...

RSS 2.0